Undersökningar
Medicin, näring och blodprov
För att barnet ska kunna få mediciner och näring sätts en kateter, en tunn slang, in i ett ytligt blodkärl. Är barnet mycket litet eller allvarligt sjukt får det oftast katetern i ett blodkärl som finns i naveln. Ofta har barnet då även en kateter till som används för blodprovstagning och för att mäta barnets blodtryck.
Hjälp med andningen
Lungorna hos ett för tidigt fött barn har ofta outvecklade lungblåsor och brist på ett ämne, surfactant, vars uppgift är att hålla lungblåsorna öppna. När lungblåsorna inte håller sig öppna kommer syret inte ut i blodet och det blir svårt för barnet att andas själv. Detta kallas Respiratory Distress Syndrome, RDS, och är vanligare ju tidigare födseln sker. Om mamman får kortison innan födseln ger det barnet en bättre möjlighet att andas efter födseln.
Barnets andning kan underlättas med hjälp av något som kallas NeoPuff eller CPAP, Continuous Positive Airway Pressure. Genom att sätta en liten mask på näsan får barnet andas mot ett övertryck, som hjälper lungblåsorna att hålla sig öppna och syresätta blodet. Ofta får barnet också syrgas i inandningsluften. Behandlingstiden med CPAP kan variera från ett par dagar till några veckor.
Ibland räcker det inte med CPAP för att barnet ska få tillräckligt med syre. Då förs en tub ner i luftstrupen och kopplas till en respirator. I tuben kan en surfactantmedicin sprutas ner direkt i lungorna. Ofta blir barnets lungor snabbt bättre. Ibland kan effekten vara så bra att tuben kan tas bort nästan direkt och barnet kan få CPAP igen. De allra minsta barnen behöver ofta respirator under lång tid, ibland flera veckor.
Oftast mognar barnets lungor på några dagar eller någon vecka och behandlingen kan avslutas.
Ovanlig komplikation vid respiratorbehandling
En ganska ovanlig komplikation är så kallad pneumothorax som betyder att luft från lungan läcker ut i den säck som omger lungan. Då faller lungan ihop och barnet får svårt att andas. För att lungan ska kunna fyllas med luft igen sätts en slang genom huden in i bröstkorgen och via den sugs luften ut. Lungsäcken läker ofta inom några dagar, och då tas slangen bort.
Bronkopulmonell dysplasi
De allra tidigast födda barnen kan få bronkopulmonell dysplasi, BPD, som ger skador på lungvävnaden. Det kan bero på att barnets omogna lungor störs i sin utveckling och tillväxt av långvarig respiratorbehandling. För det mesta förbättras situationen under barnets första veckor, men ibland kan det behövas syrgas under flera veckor. Några barn kan också få fortsatt syrgasbehandling i hemmet.
Apnéer
Ett vanligt tecken på omognad i lungorna hos för tidigt födda barn är korta andningsuppehåll, så kallade apnéer. Mot det kan barnet få CPAP och koffein, som stimulerar andningen. Som förälder kan det vara dramatiskt att se sitt barn sluta andas, men personalen ser till att övervaka barnet så att det får hjälp att börja andas så snabbt som möjligt.
Barnets blodtryck
Barn som är väldigt tidigt födda och/eller sjuka får ibland för lågt blodtryck. För att se till att alla organ i kroppen får tillräckligt med blod får då barnet ofta blodtryckshöjande mediciner eller blodtransfusioner. Ett mycket för tidigt fött barn kan behöva flera blodtransfusioner under tiden på sjukhuset. Det beror på att barnet har svårt att själv tillverka nya blodkroppar, men också på att den mängd blod som tas i blodprover måste ersättas.
Ductus - ett blodkärl som ska stängas
Under graviditeten får fostret syre från moderkakan och inte från lungorna. Därför har fostret ett blodkärl som heter ductus som leder blodet förbi lungorna, direkt ut i kroppen. Ductus stängs vanligtvis inom några få dygn hos det nyfödda barnet, men hos för tidigt födda barn händer det ibland att det inte stängs i tid, vilket blir en belastning på barnets hjärta. Det finns medicin som under barnets första levnadsvecka kan bidra till att ductus stängs av. I ovanliga fall hjälper inte medicinen, och det händer att barnets hjärta blir för ansträngt. Då får barnet en operation för att ductus ska stängas.
Inflammation i tarmen
En sällsynt komplikation som mycket för tidigt födda barn kan få kallas för nekrotiserande enterokolit, NEC. Det är en inflammation i tarmen, vars orsak inte är helt klar. Barnet kan bli allvarligt sjukt med magproblem och tydlig allmänpåverkan. Sjukdomen behandlas genom att tarmen får vila och barnet får näring genom dropp istället.
Det är mycket ovanligt, men ibland går det hål på tarmen. Barnet får då en operation för att laga hålet, och får ibland under en tid stomipåse.
Gulsot behandlas med ljus
Många nyfödda barn får gulsot någon gång under de fem första dygnen eftersom leverns förmåga att bryta ner bilirubin, en restprodukt från blodet, är omogen. Bilirubin kommer då ut i vävnaderna och barnets hud blir gulfärgad. Om mängden bilirubin blir för hög kan det gå över till hjärnan och skada den. Tillståndet kallas gulsot och behandlas oftast enkelt med ljus.
Hos för tidigt födda barn är gulsot vanligare eftersom deras lever är ännu mer omogen. Deras hjärnor är också känsligare för gulsot och därför behöver dessa barn oftare ljusbehandling där de får ligga i en ljuskälla med blå-grönt ljus. Ljuset gör att bilirubinet bearbetas så att det kan utsöndras med avföring och urin. Det är mycket vanligt att för tidigt födda barn behöver ljusbehandling, ibland under flera veckor. Behandling är varken smärtsam eller direkt besvärlig.
Barnets ögon undersöks regelbundet
Mycket för tidigt födda barn kan få förändrad tillväxt av blodkärlen i ögats näthinna. Det kallas Retinopathy of Prematurity, ROP. Alla barn födda graviditetsvecka 31 eller tidigare undersöks regelbundet av ögonläkare från cirka fem veckors ålder för att se om det finns tecken på ROP. Om allt ser normalt ut upprepas undersökningarna varje eller varannan vecka tills ögats näthinna har utvecklats färdigt. Om det finns några förändringar görs undersökningarna tätare.
Vid undersökningen får barnet först ögondroppar som vidgar pupillen och sedan används en lampa eller kamera för att lysa in i barnets ögon.
Sjukdomen delas in i stadier beroende på hur allvarlig den är. Om barnet har en lindrig form läker ögonen av sig själva. De mer allvarliga formerna kan behandlas med laser. På så sätt kan det nästan alltid undvikas att näthinnan lossnar och att barnet får nedsatt syn.
Barnets hjärna utvecklas
Hjärnans utveckling hos för tidigt födda barn är i viktig och hjärnan går igenom snabba förändringsfaser under den tid de är på neonatalavdelningen, en tid då hjärnan är mer sårbar. Även blodkärlen är under utveckling och kan vid sällsynta situationer, under de första levnadsdygnen, vara så sköra att de brister. Det innebär en lite ökad risk för en blödning i hjärnan.
En hjärnblödning hos ett för tidigt fött barn behöver inte få samma konsekvenser som hos en vuxen. Det beror på att barnet i viss mån kan utnyttja friska delar av hjärnan för uppgifter som egentligen skulle ha skötts i det skadade området.
För att upptäcka eventuella blödningar i hjärnan undersöks mycket för tidigt födda barn flera gånger medultraljud.
Om blödningen är liten behöver den inte ha någon betydelse för framtiden. Den allvarligaste formen av hjärnblödningar som för tidigt födda barn kan få är när en stor blödning tränger in i hjärnvävnaden, vilket kan leda till framtida funktionsnedsättningar för barnet.
Periventrikulär leukomalaci, PVL
Hos mycket för tidigt födda barn händer det i ovanliga fall att hjärnans utveckling störs av dålig genomblödning eller inflammation. Det kan leda till periventrikulär leukomalaci, PVL, som ger skador på en del av hjärnvävnaden. Det kan upptäckas med ultraljud eller magnetkamera.
Att följa hjärnans utveckling
Det för tidigt födda barnet kan både före och efter förlossningen få infektioner, näringsbrist, smärta och uppleva stress som på olika sätt kan påverka hjärnans utveckling. Genom att följa barnets utveckling kan funktionsnedsättningar som till exempel koncentrations- och inlärningssvårigheter upptäckas och behandlas.
Så vårdas barnet
Föräldrarna är viktigast
Att födas för tidigt är att uppleva en okänd omvärld med omogna sinnen. Barnet kan då inte värja sig mot starkt ljus, höga ljud, obehagliga dofter, ibland smärtsam eller oväntad beröring. Det går åt mycket energi till att reagera på allt som händer runt omkring och barnet kan få svårt att komma till ro och finna en bra sömnrytm. Som förälder lär man sig snart att tolka när barnet med små förändringar i sitt beteende visar känslor av till exempel välbefinnande eller ansträngning.
Alla landets neonatalavdelningar arbetar efter en filosofi som syftar till att på bästa sätt stödja barnets utveckling. Filosofin baseras på att föräldrarna är de viktigaste personerna för det nyfödda barnet. Dessutom ska vården anpassas till barnets individuella behov. På så sätt blir barnet aktivt och delaktigt i sin egen utveckling. Som förälder får man hjälp att lära känna sitt barns signaler och att delta i omsorgen så att barnet känner sig lugnt och tryggt.
Miljön anpassas till barnet
Miljön anpassas till barnet på många sätt. Kuvösen bäddas så att barnet får stöd för armar och ben och kan ligga i en hopkrupen ställning, ungefär som när barnet låg i livmodern. Ofta täcks kuvösen för att skydda mot ljus, och ljudmiljön är så dämpad som möjligt. Om barnet sover försöker personalen undvika att väcka det.
Kängurumetoden
Så fort det är möjligt får barnet komma till en förälder och läggs hud mot hud enligt den så kallade kängurumetoden. Barnet ligger då med bara en blöja och eventuellt en mössa direkt på förälderns bröstkorg. Barnet får en filt över sig och hudkontakten hjälper barnet att hålla värmen. Även barn som har respirator kan ligga hud mot hud och mår oftast bättre då. Barnet bör stanna hos föräldern i minst två timmar i sträck, eftersom själva förflyttningen kan ta ganska mycket energi. Som förälder är det därför bra om man har ätit, druckit och kissat innan.
Lindra smärta
Även de mest för tidigt födda barnen känner smärta. Därför görs så få smärtsamma ingrepp som möjligt, men tyvärr går de inte att undvika helt. Därför är det bra att miljön är så trygg som möjligt. Barn som har ont får smärtstillande läkemedel. Barnet kan också få en liten mängd sockerlösning i munnen, vilket har en smärtstillande effekt.
Hemsjukvård
I slutet av sjukhusvistelsen brukar barnet fortfarande behöva hjälp med att få näring i sond, men i övrigt klarar det sig bra med hjälp av föräldrarna. På en del sjukhus kan man som förälder få lära sig hur man sköter sonden och sedan få hemsjukvård istället. Det innebär att man åker hem men har kvar stöd och hjälp från sjukhuset.
Uppföljningen
Om barnet endast är lite för tidigt fött behöver det för det mesta ingen annan uppföljning än den som görs på barnavårdscentralen. Barn som är väldigt tidigt födda följs upp av specialiserade uppföljningsteam vid barnkliniken. Där bedöms barnets utveckling men också om barnet behöver stöd eller extra näring för att gå upp i vikt.
Enstaka barn kan även ha problem med lungorna, som då kräver speciell behandling. De mest för tidigt födda barnen följs upp fram till fem-sex års ålder.
När utvecklingen hos för tidigt födda barn bedöms används begreppet korrigerad ålder. Det är den ålder barnet skulle ha haft om det fötts i fullgången tid. När korrigerad ålder används kommer de allra flesta för tidigt födda barn att till exempel lära sig sitta och gå när de förväntas göra det. På sätt och vis har ett för tidigt fött barn två åldrar. Dels barnets verkliga ålder, den ålder då man firar födelsedag, dels den korrigerade åldern som används vid bedömning av utvecklingen.
