Livet med Lowe

Detta är min berättelse om hur det är att få ett barn, ett prematurbarn. Hur livet på kort tid kan vändas helt upp och ned. Välkommen att följa mig och min älskade familj!

Från Lowe

Publicerad 2014-12-28 23:19:05 i Allmänt,

Utdrag ur dagbok vi hade för familjen via facebook

 

21 juni 2014

I onsdagskväll när jag låg hos mamma extuberade jag mig själv (för 2:a gången), jag kunde nämligen inte ligga still med huvudet vilket gjorde att tuben åkte ur lite, på mig räcker det med LITE för att göra stor skillnad.
Istället för att röntga för att se hur tuben satt och sätta tillbaks den, bestämdes det att ta bort den och ersätta med Sipap.
Enligt läkaren skulle detta egentligen inte göras förrän tidigast tors fm men uppenbarligen ville jag inte ha kvar tuben 

Det har gått bra för mig förutom en gång i tors, då glömde jag av att andas så jag blev helt vit. Mamma tyckte sköterskorna som tog hand om mig var väldigt flummiga. Hon ville putta bort dom och ta hand om mig själv men det kanske inte hade vart så populärt. Hon lämnade rummet istället tills jag mådde bra.

Ultraljudet som gjordes på min hjärna tidigare i veckan såg bra ut, dom var rädda att jag fått en hjärnblödning då mitt huvudomfång blivit 24,8 cm (22,1 vid födseln). Härligt!

Midsommarafton firade jag med sköterskorna eftersom mamma o pappa åkte hem för att fylla på energiförrådet.
Jag mådde strålande och personalen tyckte jag skötte mig.
Mitt bråck har dock blivit lite större men kirurgerna tycker vi kan avvakta med operation.
Blodgas värdet har blivit bättre, jag vädrar ur koldioxiden bättre nu än i början av veckan. Strålande!

Idag kom mamma o pappa tillbaka till mig.
Jag sköter mig fint. Har blivit vägd, 885 gr så det var nog en hel del vätska + att jag fått lite mindre mat när dom tog bort resp.
Idag är maten på 4.0 ml/ tim och kl 18.00 hade jag 62% extra syrgas.

Nu kan jag sova gott inatt efter att jag legat hos mamma i 3 timmar. Det var så avslappnade att dom fick sänka syrgasen till 59%. Blir dock störd om det är livat i rummet, kanske har fått en släng av farbrors ljudkänslighet.

God natt och sov gott
Kram från Lowe liten 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Katrin och lille Lowe

Detta är min berättelse om hur det är att få ett barn, ett prematurbarn. Hur livet på kort tid kan vändas helt upp och ned. Välkommen att följa mig och min älskade familj!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela