Dagen D.... trodde man
Dags igen att hoppa över om du är känslig
Lördagen den 24 maj vaknade jag 8.00. Kommer ihåg det som de vore igår.
Vaknade av smärta. Den kände jag igen!
Mitt första toalettbesök fick mig nästan att ge upp helt.
"Kranen" med blod hade startat igen, från att varit bra i flera dagar.
Larmade på klockan. Min kropp gav upp kändes det som. "Jag orkar inte mer".
Barnmorskan kom in, såg allt blod "Innan dagen är slut har vi genomgått förlossning."
Tårarna kom igen, som också hållt sig borta några dagar.
Det var ju inte så här det skulle bli trots att jag på något konstigt sätt vetat om det att det kunde bli det.
Till ett nytt förlossningsrum, till en stenhård säng, med sammandragningar och förvärkar.
Trodde jag kommit till helvetet rent ut sagt.
Som tur var gav de mig lite piller så jag kunde ta mig genom dagen med lite sömn till och från.
Vid varje värk som kom höll jag krampaktigt i Ts pek och långfinger och klämde åt så hårt jag kunde tills värken avtagit.
Spelade ingen roll om jag så låg i sängen, satt på toa eller vart jag var. Utbrast bara "kom nu!"
Lyckades få mig några timmar sömn på natten.
Det hade alltså inte kommit någon bebis än!
