Första barnet. Hur ska det kännas? Hur ska det inte! kännas?
Minns att jag vaknade mitt i natten måndagen den 12 maj. Vilka magsmärtor!
Toalettbesök brukar hjälpa då det kändes som jag ätit något, kvällen innan, som magen verkligen inte ville ha.
När det var dags att vakna, igen, för jobb fanns smärtan kvar dock inte så kraftig men det var ändå så jag funderade på att sjukanmäla mig.
Men vem gör det för ont i magen?
Väl på jobbet gjordes inte mer knop än nödvändigt.
Smärtan blev bättre men när jag besökte toaletten började det komma blod blandat med slem.
Hur ska man veta vad som är bra och inte när det är första gången? Vad kan komma ut och hur mycket?
Är detta ok? Bör jag ringa till MVC?
Jag vet att jag tänkte "blir det inte bättre ikväll ringer jag in i morgon".
Tisdagen kom.
I detta läge handlade det ju faktiskt inte bara om mig. Det fanns en till innuti mig och såklart älskade T, jag måste sköta mig och inte längre tänka "det blir nog bra".
Lämnade mitt nr på MVC.
Klockan 11.15 skulle de höra av sig.
Mot jobbet!
Denna dag tilltog det även med en smärta som kom och gick.
Fick koncentrera mig för att slappna av, pratade inte så mycket just under tiden smärtan satt i. Försöka andas lugnt var en bra lösning.
11. 40 fick jag äntligen tel från MVC som av min beskrivning av symptom tyckte att jag borde få komma på undersökning till Specialist mödravården.
Det var inte så lätt att få tag på dem.
Kl 10-12 alla vardagar var deras tel. tid.
Fick stå ut på jobbet, dagen efter var min lediga dag.
Kvinnan på Specialist mödravården hade inte alls någon trevlig ton i telefon och sa att jag säkert hade drabbats av svamp. Det är vanligt när man är gravid.
Tur jag stod på mig, eftersom svamp inte gör ont.
Men tid till mig det hade dem inte, den dagen. "Får ge dig en jourtid då, imorgon!, sa hon i andra ändan och lätt besvärad och irriterad"
Tack, svarade jag.
MIn kära vän kom och sällskapade mig eftersom jag hade blivit beordrad att vara stilla och vila.
När smärtan slog till, blev jag lika still och lika koncentrerad på andningen som dagen innan.
"Men kära du Katrin, det är sammandragningar du får."
Inte lätt för mig att veta vad som är vad när man inte vart med om detta förut.
Men jag skulle få komma in dagen därpå för undersökning.
Passade på att gå på toa innan jag skulle få komma in på undersökning.
det kanske inte blödde mer, då hade jag ju kommit hit och tagit någons tid i onödan.
Väl inne hos läkaren berättade jag mina symptom och hon bekräftade det jag trodde.
Slemproppen hade gått och hon behövde verkligen undersöka mig.
Det dröjde inte många minuter innan hon reste sig och förklarade, fast jag inte riktigt hängde med just i stunden, att hinnblåsan var påväg ut med två fötter. Det var redan öppet ca 6 cm.
In kom det fyra sköterskor/ barnmorskor som tog hand om mig medans läkaren ringde för att se vilket sjukhus som kunde tänkas ta emot mig då jag endast var gravid i v 23+ 4
Ambulansen var påväg!
Jag kan höra läkarens sista ord innan ambulanspersonalen tog över. "Du har tur om ni hinner fram innan den har kommit ut"
Nu var det ilfart mot Gbg och Sahlgrenska Universitetsjukhuset Östra.
