Väntan
Fredagen gick, lika så både lördag och söndag.
När läkaren, som gett oss helgen ut, kom in på måndag morgon för att höra efter hur jag mådde gav hon oss applåder. "Härligt att se att du ligger här och med bebisen kvar. Håller det sig såhär i några veckor till skickar vi dig till NÄL alt hem."
De hade lyckats att stanna upp förlossningen.
Så här låg jag dag ut och dag in.
Undersökningar vågade knappt göras
då de var rädda för att kicka igång det åter igen.
Gå fick jag endast göra om jag
skulle besöka toaletten,
tills de kom på efter tre dagar
sängliggandes att jag faktiskt kunde
åka på blodproppar i benen. Så några turer i korridoren blev godkänt.
Som tur var fick vi,
eftersom T fick bo med mig hela tiden,
ett rum med tv och egen toa så det fungerade bra.
När ultraljud gjordes någon gång när jag gått in i v24 såg de att den lilla krabaten hade vänt sig. Nu var huvudet neråt och det gjorde det hela mycket enklare om en förlossning skulle ske. När det väl satte igång skulle det bli en vanlig förlossning om den inte lyckades snurra "tillbaka". Det skulle kontrolleras när det drog igång.
Dock hade den redan fixerat sig så huvudomfånget var svårt att mäta. Så det var inte helt enkelt att uppskatta storleken på vad som komma skulle.
Tänk att den redan skulle komma.. Ingen visste när men full tid skulle jag inte gå det var en sak som var säker.
Den enda bilden vi hann ta innan Lillgrodan bestämde sig för att komma ut till denna värld.
